dagboken

Min son föddes 5/10 2013 efter en långdragen svår förlossning. När han äntligen kom så andades han inte, dom drog iväg honom in i ett annat rum och efter ca 10 minuter andades han själv igen. Natten gick och på morgonen hälsade vi på honom neonatalen, allt var som det skulle vara. Han åt bra och låg och viftade med sina små armar. Sen gick vi och åt frukost och när vi kommer tillbaka får vi besked om att vår son har börjat krampa Dom väljer att söva ner honom, och lägger honom under övervakning i en typ av eeg maskin. Han är nedsövd i ca en vecka då dom söver upp honom, och ger honom en kramp medicin som oxå Innehåller lugnade. Vi sitter med honom nästan hela tiden för att få se vår pojke vakna upp.. Tre dagar går och vi får bara få tecken på att han håller på att vakna då läkaren vill ha ett samtal med oss. Hon frågar hur vi tycker att det går,och vi svarar att vi tycker att det går lute för långsamt för honom att vakna. Då säger hon det jag aldrig ens kunnat föreställa mig att få höra - Eran son har väldigt lite aktivitet i hjärnan, han har fått en hjärnskada och vi vet inte vad det beror på. Infektiontester= negativt, Syrebrist= Inte troligt men inte uteslutet, Metabolsjukdom=Vet ej utreds fortf. Så många frågor men så få svar, och jag är inte alls nöjd med sjukhuset vi är på idag. Vi har kontaktat patientnämnden och hoppas på att få hjälp att få någon specialist att se över han journal. Min älskade lilla pojke är idag 8 veckor och äter ur flaska, all hans kroppsliga funktioner fungerar. Han gråter väldigt sällan och ger då bara ifrån sig ett skri eller två, han lyfter på huvudet i magläge och ahr rullat från mage till rygg. Däremot är han väldigt svår att få ögonkontakt med och tittar helst av allt uppåt. Och hans mamma har ett par ord, tankar och farhågor jag behöver få ur mig, så här är jag nu...